Igår hade vi verkligen fullt upp! Jobbade bara halvdag för sen var det dags för föräldragruppsmöte igen och efter det skulle vi på hockey. Just igår tyckte jag väl inte det var så himla kul på mötet och det var mer ångestingivande än lugnande. Jag har börjat känna mig peppad på förlossningen bara för jag vet att jag har världens bästa man vid min sida. Hade han varit hysterisk så hade det varit annorlunda men jag har verkligen känt att så länge jag vet att han kommer så fort det händer något och finns vid min sida, så kan jag vara lugn. Så jag har inte haft några problem alls med tanken på förlossning! Tvärtom mot vad jag trodde innan jag blev gravid eller i början. Då har jag varit livrädd. Men efter igår blev jag skiträdd istället. Herrejävlajössesamalia. Det var prat om just förlossningen igår och vi fick se på en film och efter det kände jag att nej. Nej nej nej nej nej. Nej. Nej tack. Det sjuka är att man tror att när bebisen är ute så är allt slut men neeeeej gud nej det finns ju efterskalv med. Moderkakan ska ut. Livmodern ska dra ihop sig. Dessutom ska man gå igenom en gynundersökning efteråt (såklart) och allt jag kunde tänka på var gynundersökningen jag hade på förlossningen sist. Läkaren då sa visserligen att det inte kommer vara lika illa då alls men fyfan det gjorde riktigt ont.. dessutom är det så himla stelt i vår grupp tack vare den fantastiska barnmorskan som håller i det. Sen beter vi oss som två fjantar med. Så klart. Vi är tre år gamla.

Sen drog vi iväg och åt och sen på hockey. Jag tror lillan lagt sig annorlunda och högre upp nu gentemot tidigare för magen har ändrat sig mycket på bara några dagar, och mamman har fått hjärtklappningar och andas som en flodhäst. Att jag har svårt att andas är värst.. Det var mysigt att gå på hockey och stötte på flera som jag inte sett på länge, vilket var jätteroligt :-)