Marcus hade tjatat länge om att han trodde jag var gravid innan det visade sig att jag faktiskt var det. Antagligen blev Peanut till runt vår Rom-resa och det är lite kul ändå tycker jag :-)

Men återigen, hjärtat hade tjatat länge om att han trodde jag var gravid, och jag var helt säker på att det inte var så. Bombsäker verkligen. Så hade jag gått över tiden ett par dagar och kände att jag skulle ta ett test i smyg bara för att sätta honom på plats. Jag vet, jättelarvigt, men jag visste att jag hade rätt redan innan (trodde jag) och det här var bara svart på vitt. Eller blått på vitt kanske man ska säga..

Min kärlek hade kommit hem och vi pussades godnatt/godmorgon och han gick ner och la sig medans jag smög in i badrummet. Jag tror inte det tog mer än kanske 30 sekunder innan det där blåa strecket smög sig fram och jag började skrika efter Marcus som en idiot. Jag höjde rösten först, skrek sen, blev hysterisk och skrek så högt jag kunde och ja.. min reaktion framgår nog ganska tydligt. Marcus berättade sen efteråt att han trodde jag såg en spindel i badrummet haha!

Jag stod och skakade som ett asplöv när jag visade honom plusset och han fattade ingenting. Han blev så chockad så han ställde sig och läste bipacksedeln och vågade inte hoppas på det han såg förrän han läste "ett plus är alltid ett plus" eller något sånt. Sen blev både han och jag överlyckliga :-) Vår lilla kärleksonge!

Vi tog ett test till dagen efter med veckoindikator bara för att faktiskt få se "du är gravid" skrivet. Vi var på KUB 30 augusti och har RUL 18 oktober. Jag hoppas att vi får se könet då.. vi har inte helt bestämt om vi ska dela med oss av vad det blir än i så fall :-)