Jag satt precis och skrev ett inlägg om hur mycket som känns utmattande nu och hur jobbet varit en sån avlastning från allt men att det ändrades igår. Nu ändrades det igen nu på morgonen. Står man på sig så löser sig saker och ting! Jag är glad över att jag är så tjurskallig och står på mig, min chef kanske inte alltid håller med dock ;-)

Igår var det inte alls roligt, eller i morse. Jag skulle kunna börja gråta var och varannan minut med mina preggohormoner, och fy tusan den ångesten jag kände igår var inte rolig. Det var längesen jag hade ett sånt sug i magen! Jag valde att vara glad ändå. Det gick sådär. Snacka om dåligt skådespeleri.. nu är det bra igen :-)

I natt har varken jag eller William sovit särskilt mycket. Stackars plutten är förkyld och hostar sig igenom natten och det är inte så konstigt att han vaknar till då och då. Önskar jag kunde ta det åt honom så han slapp. Fick i honom hostmedicin igår med hjälp av en godismuta och alltså.. the force is strong in that one. Det smakar fotsula.

I morgon får vi se vår älskade bebis igen! Jag längtar!