Idag har jag och bulan fått kravet på oss att vila. Vila vila vila. Jag får inte ens gå ut och gå med hundarna. Det kan ju gå som det går.. Är på jobbet och har tänkt försöka vara här hela dagen men känner jag att sammandragningarna börjar komma så åker jag hem och vilar. Jag har lovat. Det känns så konstigt att behöva tänka på någon annan. Läkaren sa att jag ska börja känna att det går åt rätt håll som i dag och i morgon ska jag känna en stor skillnad. Annars får jag antagligen gå på en antibiotikakur till beroende på vad testet visar på tisdag. Jag mår bra och det är ingen fara med mig! Bulan är inte så liten längre!

Igår ställde vi oss och bakade lussebullar och pepparkakor. Älskar nybakta lussebullar för dom är så himla saftiga och goda. Gjorde lite vanliga bullar med mandelmassa och vit choklad mellan men det blev lite mycket kände jag.. William älskade att göra lussebullarna. Pepparkaksdegen ville han mest äta upp men lussebullarna tyckte han var såå kul att göra! Och vad han pratar.. haha plutten. "Sandra du är roligast att baka med. Pappa är så lustig!". Han snappar upp alla möjliga roliga ord nu. Dessutom fick alla en varsin pepparkaka att hänga i granen. Boffarna och bebisen likaså. Pappan var väldigt hård med den sistnämnda.. :-)